Andreas Johansson, född 1968 i Luleå. Idag lever och verkar jag både på Österlen med ateljé på toppen av Bästekille Backar och i norr där jag skapar i min ateljé på släktgård i den lilla byn Gran. Den ligger högt med inlandsskogen i ryggen och utsikt över dalen där Kågeälven rinner.

Jag har alltid skapat bilder, från början med kameran i min hand för att sedan byta ut den mot penslar och oljefärger.

I över trettio år har jag överfört mina känslor till målardukar, men först år 2020 valde jag att satsa helt och fullt på konsten.

Jag målar främst i olja eller akryl, och väljer färgskala efter hur vindarna blåser i mitt inre känslolandskap.

När jag målar i ateljén i det speciella ljuset på Österlen präglas jag under promenaderna längs stränderna av frihetskänslan jag får av de vida vyerna. Ljuset får en central roll. I den naturnära miljön i ateljén i Gran drar mig Norrlands skogar åt den mustigare färgskalan.

Med färgerna kopplar jag samman mina tankar och känslor, för att skapa de experimentella verk som kan uppfattas som fantasier fångade på de stora målardukarna.

 När jag tar en pensel i min hand försvinner tid och rum. Mitt måleri färgas av tonerna som strömmar ur högtalarna och jag låter dem leda mig genom processen i den konstnärliga praktiken där jag utforskar, upptäcker och utvecklas. Jag ger inget namn på mina verk, sätter inga ramar utan lämnar det till betraktarna att uppleva tavlorna, att sila dem genom sina egna personliga lager av allt det som gör dem till dem.

 Det är ett språk utan ord som mer påminner om att lyssna till tonerna av ett vackert musikstycke eller bli förälskad – det är något stort och hänförande som känns, men som är svårt att sätta ord på